Vårvandring på Österlen – 1

Har precis tillbringat en underbar vecka på Österlen tillsammans med två goda vänner. Vi vandrade mest i den fantastiskt vackra naturen. Det blev naturligtvis väldigt mycket fotograferande – alltför mycket för EN bloggpost. Därför blir det istället tre stycken. Först fåglar och andra djur, den andra med växter och småkryp, den tredje med mer natur och minnesvärda platser!

Så, nu blir det lite fågel- och djur-bilder från Österlen….

På min första tidiga morgonpromenad upptäckte jag ett par knölsvanar alldeles i närheten av vår stuga (i Bollerup) som turades om att ruva på sina ägg.

Mellan varven måste svanarna vila upp sig, putsa sig, äta och hålla koll på omgivningen…

I den vackra dammen fanns även andra sjöfåglar, bl.a. gräsänder och vigg…

I omgivningarna fanns det också väldigt gott om råkor och andra kråkfåglar som byggde bon högt upp i de de största träden….

Efter en vandring till Kivik fick vi plötsligt syn på en igelkott som hade förirrat sig ut på trottoaren. Det var nog en av de första jag sett på minst tjugo år.

Vi vandrade flera gånger på Skåneleden – ofta fick vi gå rakt igenom både häst, ko och fårhagar….

De små lammen verkade inte särskilt rädda, trots att vi gick väldigt nära förbi…

Vi såg ofta rödglador som seglade och spanade. En av flera fåglar denna vecka som vi aldrig tidigare sett. Det var en mäktig syn när den ibland flög ganska nära. Längden på en röd glada är 60–70 cm och vingspannet 170–185 cm.

Vid Ale stenar / Kåseberga fick vi också se våra första storkar. Denna jagades av en kaja.

Hämplingar var också en ny bekantskap, de kunde dyka upp lite varstans – denna vid stranden i Kåseberga / Ale stenar.

Dessa, likaså våra första, gravänder såg vi också i Kåseberga. Så vackra!

Vid den medeltida borgen Glimmingehus fick vi syn på en hel massa söta andungar som simmade runt i dammen.

Trots att vi har många fasaner vid vår koloniområde har jag aldrig sett en hona tidigare – nu dök en hel fasanfamilj upp framför oss i närheten av Snogeholmsslott.

Ung fasantupp omgiven av sina föräldrar.

Här fanns också en hel flock med unga kronhjortar (tror vi att det var).

Nio små grågåsungar samlades också in av sina föräldrar – innan de korsade vägen.

Sist, men inte minst, den kanske mest minnesvärda naturupplevelsen – vid en fikastund i skogen upptäckte vi plötsligt att vi hade sällskap av en kattuggla!

Ugglan satt kvar när den såg oss – och vi den, men stängde ögonen och kisade bara lite ibland…

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1

Annonser

Sol, regn och knoppar som brister…

Helgen började med solsken och födelsedagskalas för vår finaste Nelson – 14 år idag – den 28 april 2018!

På morgonpromenaden såg vi både den första ängspiplärkan och den första svartvita flugsnapparen för året….

…. och i gräset glittrade små, små förvildade vårstjärnor (på rymmen från någon trädgård)…

Lite senare på dagen fick jag plötsligt syn på ett litet rådjur som låg och vilade i skogen.

Hon låg helt stilla och verkade obekymrad över att jag smög omkring och fotade.

I skogen är vitsipporna nu på väg att ta över, men några blåsippor blommar än.

Nästa morgon regnar det när fasantuppen tar sin promenad förbi stugan.

Överallt faller glittrande regndroppar från grenar med knoppar som precis är på väg att brista.

I huvudet hör jag givetvis den klassiska Karin Boye dikten….

Here you will find Karin Boyes well known poem in english!

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

En regnpromenad kan vara både väldigt väldigt vacker – och en stillsam stund för eftertanke….

Jag får sällskap av en koltrast som mediterar en stund på stigen framför mig.

Så brister äntligen knopparna och grönskan och färgerna exploderar!

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Vårens små mirakel

Visst är det en härlig känsla – när vårvärmen äntligen kommer, när backarna blir blåa av blåsippor….

…. och vitsipporna precis har börjat slå ut!

Ja, just nu svämmar naturen över av små mirakel!

Nötväcka ☝️ och blåmes 👇 stannar upp några ögonblick och bara njuter i vårsolen…..

…. annars har fåglarna fullt upp just nu med att samla material till sina bon…

Här har en trädkrypare hittat ett perfekt litet krypin…

Trädkrypare kan annars vara nästan omöjliga att upptäcka – de har verkligen ett utmärkt kamouflage.

Kan du se vart den sitter på stammen? 👇

Här håller ett par vackra och färgranna starar på att förbereda sitt bo…

I trädgården slår balkansippor, scilla och ormöga ut – de första blommorna är blå….

Så får vi finbesök i koloniträdgården av både steglitsar…

…en liten rödhake…

….och en uppfinningsrik blåmes som hittar bobyggarmaterialet på ett oväntat ställe – Nelsons tennisboll! ⚾🐶

💙🌱🌸🌿⚾🐦💙🌿⚾🌱🐦💙

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Vårkänslor

Det är mitt i april och vårkänslorna svallar…..

Två gröngölingar söker och finner – varandra!

Puss på dig 💋

De nyförälskade paren dyker upp överallt…

Ett gräsandpar på promenad!

Ett knip-par vill vara ensamma – så hanen jagar bort sin konkurrent….

Ett par skönsjungande och vackra sångsvanar njuter i vårsolen ….

Till sist flyger de iväg – tillsammans för alltid…..

Vårkänslorna är heta även bland knölsvanarna…

Två grågåsar flyger iväg tillsammans….

….men det finns fortfarande många som söker sin stora kärlek…..

En stilig fasantupp ”trumpetar” ut sin längtan…

…en lika stilig sädesärla spanar ut över ängarna…..

…..och en skönsjungande bofinkshane – alla längtar de efter den stora kärleken….

❤🌱❤🌱❤🌱❤🌱❤🌱❤

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


En iskall januaridag

Solen stiger, men nattens kyla stannar kvar – och småfåglarna gör vad de kan för att hålla värmen och få tillräckligt med föda.

Jag läser i Forskning & Framsteg:
”En riktigt kall vinterdag måste en fågel av messtorlek öka nästan 10 procent av sin kroppsvikt i fett för att klara den kommande nattens energiförbränning.”

De är svårt att förstå hur de kan klara av detta…

Vissa försöker sitta stilla så mycket som möjligt, andra söker frenetiskt föda – men ingen vill slösa energi i onödan.

Grönsiskorna och gråsiskorna är små och behöver mycket mat för att hålla värmen.

Grönsiska (hona)

Gråsiska (hona)

Gråsiska (hane – med rosa skimrande bröst)

Fru Domherre…

…och herr Domherre.

Blåmesarna är alltid i farten. De är riktiga överlevare som är vana att klara av kylan!

En koltrasthona vandrar runt och äter gärna frön från backen och allt annat som kan ge energi.

En ung koltrasthane sitter still på en gren och försöker däremellan picka i sig av kokosfett och annat energirikt.

Grönfinken är sällan lika aktiv som de allra minsta fåglarna. De sitter gärna stilla och spar energi mellan varven.

En kaja försöker också få i sig en bit av en talgboll – utan att lyckas särskilt bra!

Ett gråsparvpar solar sig några minuter och söker värmen.

Ekorrarna håller till under fågelmataren i skogen och äter nötter och frön som faller på backen.

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Snöfåglar / Snowbirds

Idag kom äntligen vintern med snö och en gnutta kyla. Fåglarna gjorde sitt bästa för att hålla värmen och få tillräckligt med föda.

/Today winter finally came with snow and some colder temperatures. The birds did their best to keep warm and get enough food./

Gråsparvar är inte alls gråa – se på dessa! En hona 🖕 och en hane 👇. Samma art – så olika!

Ett par kungsfåglar jobbar hårt i skogsdungen. Som vanligt blir bilderna suddiga, men de är fantastiska att följa – så snabba i sitt sökande efter föda.

En koltrasthona burrar upp sig i kylan, självsäker, vacker och bestämd!

Gråsiskorna är små men behöver mycket mat i kylan.

Gråsiske hona 🖕 och hanen 👇 med rödrosa bröst.

En av gråsiskorna är väldigt trött och orörlig. Kanske är den sjuk – men än kan den äta och flyga.

Grönsiskorna är också väldigt små och väldigt snabba.

Blåmesen är också alltid i farten och håller sig framme vid fågelborden. Den här är extra rund o go!

Till och med en tofsmes dyker (för ovanlighetens skull) upp vid matningen. Sedan dyker den snabbt, med huvudet och tofsen före, in i jordnötsbehållaren!

*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Tänd ljus!

December – den allra mörkaste månaden. Men, just i denna mörka tid är ljuset som viktigast. Vi tänder ljus, vi söker ljus – vi längtar efter ljus!

Samma sak är det med svartvita bilder – där är ljuset det viktigaste. Utan kontrasten mellan mörker och ljus – blir det helt enkelt ingen bild.

Så, här kommer en liten samling svartvita bilder från de senaste månaderna…

Vissnande gräs och frost som smälter och glittrar.

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.

Tänd ljus!

Poesi av Bo Setterlind

….. my translation…..

Don’t let the darkness prevent you
fom searching for light.
And when you find it,
let others see,
try it out, be convinced.

If you want light to prevail,
then spark for others
that same longing.

Spark the light of frankness
in the darkness of fear,
spark the light of justice
in the darkness of corruption,
spark the light of faith
in the darkness of denial,
spark the light of hope
in the darkness of despair,
spark the light of love
in the darkness of death.

Spark light!

En häger flyger över mig.

Ett enda litet vissnande grässtrå och talgoxen på ekens gren – naturens under….

Tillbaka i betongen. På kvällspromenaden lyser ljusen genom höghusens fönster. Lyktorna i parken visar vägen hem.

Look at how a single candle can both defy and define the darkness.
-Anne Frank

Så kom äntligen lite snö, lite ljus, och visst – nu går vi snart mot ljusare tider…

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio ©
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


%d bloggare gillar detta: