Tog med kameran på morgonpromenaden, utifall att… Precis när jag var som mest missnöjd med att det var så omöjligt att få en enda bra bild på någon fågel denna morgon fick jag syn på en bäver som simmade precis framför mig i sjön. Inte heller den lyckades jag fånga på bild innan den försvann bakom ett träd. Men så plötsligt såg jag hur den kröp, ålade sig fram genom gräset – bara någon meter ifrån mig. De första bilderna blev lite suddiga. Den var för nära och jag blev nog lite darrig…Så fortsatte den framåt och försökte först börja gnaga på ett stort runt järnrör (en skulptur) där djur och fågelarter står inpräglade. Tror nog att även bäver finns med….Det gick ju inte så bra, så den fortsatte mot en liten buske istället och försökte få i sig lite frukost…Än har den inte fått syn på mig och knaprar obekymrat på sin buske….Mums! Till sist upptäckte den mig och kravlade snabbt tillbaka ut i sjön. Men, det blev ett oförglömligt möte!
Äppelblommen är nu ett minne blott, och på väg att bli frukt…En rådjursbock spanar på mig – vart jag går dyker den upp. Han har en hona och en liten kid att försvara…. En älg vandrar runt på vårt koloniområde… på nära håll känner man hur stor och väldig den är! Blommor och grönt – nu är sommaren här!De väldoftande syrenerna har närapå blommat över. -Stanna mamma, vänta på mig! De flesta unga starar börjar flytta från Sverige redan efter midsommar. De äldre stannar ofta flera månader till, vissa stannar hela vintern. Här följer en nyutflygen unge efter en av sina föräldrar. Vår blåmesfamilj har nu lämnat boet. Helt plötsligt var de borta – förmodligen tog de sig till skogen i närheten. Föräldrarna har kämpat oavbrutet och ihärdigt! Matat och matat. Här är den sista bilden jag fick av familjen. Tyvärr hann jag inte se ungarna. Nu får vi hoppas att Talgoxefamiljen i den andra holken orkar lika bra! Men, de se redan väldigt slitna ut…..Här syns både en Sävsångare och en Sävsparv på samma bild. Sävsångaren sjunger nästan oavbrutet just nu med sin fantastiska sång. Sävsparven är lite mindre ihärdig. Den trevliga och sociala sädesärlan syns allt som oftast. Ibland känns det som om den vill berätta något, och vill ha ens uppmärksamhet!Svarthättan hörs också lite överallt nu. Den kvittrar så vackert! En sista bild på de vackra o väldoftande syrenerna – innan de blommar över helt….
En av våra bästa vänner – humlan!Flugsnapparen är tillbaka En bofinkhane uppvaktar ivrigt sin utvalda Svarthättan ser som vanligt lite missnöjd ut 😒Vitsippor, Vitsippor, Vitsippor Skönheten finns överallt
Poesi av Karin Boye … slutet på dikten Jag vill möta…..
”….Jag har sett de torra fröna gro till slut. Jag har sett det ljusa gröna vecklas ut.
Mäktigt är det späda livet mer än järn, fram ur jordens hjärta drivet utan värn.
Våren gryr i vinterns trakter, där jag frös. Jag vill möta livets makter vapenlös.”
– Karin Boye
Vackra lysande vårfärgerStenskvättorna har anläntStjärtmesen samlar oförtrutet sitt bomaterial – det behövs 2-300 fjädrar till ett bo! En vacker grönfink har hittat ett perfekt ”gömställe ” 💚Skäggdoppingen håller ordning på sin omgivning!Lövsångaren har också kommit och livnär sig bland annat på pollen Våra hårt arbetande blåmesföräldrar som hittat ett bo i trädgården. Vi hoppas att allt går väl 💙💛
Vem blir inte glad av att se vårens första Sädesärla?!Fåglarna sjunger som aldrig förr och sätter sig gärna högt upp i träd för att höras… precis som denna bofink…Trädpiplärka sjunger i toppen av en tall!T.o.m. den pyttelilla gärdsmygen – som vanligtvis håller till nära marken i snår och buskar – sätter sig högt upp och sjunger sin helt fantastiska sång! Här samlar Stjärtmesen fjädrar till sitt bo, och det behövs många! Citat: ”Inuti fodras med stora mängder fjädrar. Två till tre tusen sådana kan finnas i ett bo. Både hannen och honan deltar i bobyggandet.”Här har ett entite-par hittat ett perfekt bo – med två ingångar…. EntitanKråkor och skator samlar också material till sina bon….En Rödhake njuter av vårsolen och sjunger sina vackraste sångerEn häger sitter och mediterar på sin favoritplatsStare i sin vackraste vårdräkt Med ögon känsliga för grönt 💚Just nu…. när blåsippor och vitsippor växer sida vid sida! 🌿
På besök i kolonistugan – frostigt och iskallt – men som vanligt blev det flera fina naturupplevelser. Vinterfåglarna förgyllde dagen! Några steglitsar sjöng så vackert och lyste ikapp med decembersolen!Frusna små blåmesar blev glada för några talgbollar! En grönfink sparade på energin i kylan – satt stilla på en trädgren!En koltrasthona festade på rönnbären!Gulsparvar sökte mat bland bär och frön. GulsparvarEn domherre försökte sig på några rönnbär.Grönsiskorna är också här igen! Denna lilla krabat badade i ett dike och festade på alkottar tillsammans med sina kompisar.
Höstens färger försvinner snabbt nu – men än finns minnena kvar! Här har jag samlat några av mina egna vackraste och mest färggranna oktoberminnen…..Även en golfbana blir extra vacker i höstskrudSolen stiger och daggdropparna skimrar….Spindelväven gnistrar bland gräs och buskarUtsikt mot Ullnasjön från golfbanan Magiskt himmel och utsikt från stugan en tidig oktobermorgonEklöven vid sjön glöder i solenDen första flocken sidensvansar kommer plötsligt flygande och sätter sig bland de höströda rönnbärenEn köttbullerund gärdsmyg slår sig ned i en liten buske och lyser ikapp med morgonsolen Blåmesen kommer på besök i trädgården En sista glödande oktobermorgon att minnas…..
Poesi – Poem by Mark Strand
Lines for Winter
Tell yourself as it gets cold and gray falls from the air that you will go on walking, hearing the same tune no matter where you find yourself— inside the dome of dark or under the cracking white of the moon’s gaze in a valley of snow. Tonight as it gets cold tell yourself what you know which is nothing but the tune your bones play as you keep going. And you will be able for once to lie down under the small fire of winter stars. And if it happens that you cannot go on or turn back and you find yourself where you will be at the end, tell yourself in that final flowing of cold through your limbs that you love what you are.
Bland det bästa jag vet är att ta med kameran ut en solig höstmorgon – bland spindelväv och daggdroppar… Naturens diamanter Spindelväven finns överallt. Med daggdroppar och solsken så blir de plötsligt synliga!Daggvåta grässtrån som glittrarHöstastrar Har man tur kan man få syn på några småfåglar också. Här en extra söt och näpen stjärtmes……och en entita 💙Plötsligt kvittrar det överallt och flera stjärtmesar, blåmesar och entitor flyger runt bland grenarna. En upplevelse! I skogen ser jag en Mindre Hackspett – ovanlig och extra rolig att få syn på! Strax efter soluppgången vid Ullnasjön
Blåhaken, som häckar i norra Sverige, påbörjar sin långa resa söderut (mot afrika/asien) i månadsskiftet augusti/september. I år hade jag tur – den mellanlandade i vår koloniträdgård precis när jag råkade vara där! Fågelungarna börjar växa till sig. Här är en ung gröngöling som klamrar sig fast i en trädgrenSädesärlan får ofta två kullar under sommaren. Här är en nyutflygen unge som kom och satte sig på en sten alldeles bredvid mig vid sjön. Den flyttar också söderut snart, men än kan man få syn på den! Höstblommorna börjar lysa upp rabatterna Svärhättan är kvar i Sverige till september/oktober då den flyttar söderut. Vissa rödhakar stannar medan andra flyttar. Oavsett hur denna lilla ”boll” har tänkt att göra så är den ännu kvar här och letar mask och insekter i trädgårdenBenveden lyser höströd – här tillsammans med en vacker nävaTräden har precis börjat skifta i gyllene höstfärgerNötväckan kan se ganska grå och färglös ut när den klättrar upp o ned för trädstammarna – men hanen har så här vackra färger på undersidan av stjärten! Ekorren tittar fram mellan grenarna vid sjön….….och ett rådjur spanar i det höga gräset Ullnasjön
Småfåglar är inte alltid så lätta att fotografera i naturen. De flesta är både snabba och väldigt rädda för kameror – de tror säkert att kameran är en rovfågel! Men, sädesärlan är ett litet undantag. Den är social och nyfiken och sitter gärna still ett ögonblick – spanar och filosoferar, och ibland tittar den t.o.m. tillbaka. Det finns fler ”spanare” bland småfåglarna – en av dom är buskskvättan. Den sitter gärna högst upp på ett grässtrå, en stolpe eller på en buske och spanar ut över det öppna landskapet.Här hänger sig en liten buskskvätta kvar på toppen av gullriset trots att det blåser rejält!En annan naturlig ”spanare” är törnskatan. Även den väljer gärna en buske, ett träd eller en stolpe att spana ifrån. Citat från Wikipedia: ”Dess beteende då den sitter på den högsta möjliga utsiktspunkten och därifrån håller utkik efter byte är påfallande. Blixtsnabbt flyger den till marken, hämtar ett byte och far tillbaka till utgångspunkten. Genom att den spetsar sitt byte på törnen och taggar, i nödfall även på taggtråd, skaffar den förråd för dåliga dagar.”En som radikalt ändrar sitt beteende under sommaren är sävsångaren. I början av sommaren sitter den gärna väl synligt på små buskar och sjunger sin mycket speciella sång – oavbrutet. På sensommaren, när ungarna flygit ut, gömmer den sig ofta i vassen istället. Har man tur tittar den ibland snabbt fram mellan stråna.Sen har vi alla de småfåglar som älskar att gömma sig och, i bästa fall, leka tittut. Här är en liten törnsångare…..….och här en trädgårdssångare (ny bekantskap för mig) som försiktigt tittar fram mellan grenarna någon sekund.Här är en liten rödhakeunge. Snabbt tittar den fram och lika snabbt är den borta!
En av Sveries minsta ”smygare” är förstås gärdsmygen. De jag har stött på vill definitivt inte vara med på bild – precis som denna! Den såg ut att vara morgontrött och orkade inte flyga bort och gömma sig. Däremot vägrade den definitivt att titta in i kameran 😥Ja, att fota småfåglar ute i naturen är i mångt och mycket att chansa. Man knäpper och knäpper och hoppas på det bästa. Ser man något som ser ut som en fågel så är det lika bra att fota. För, ibland kan det vara en helt ny art, ibland bara ett skrumpnat löv 😉🍂Till sist några småfåglar som finns överallt just nu, men likaväl är snabba – pilfinkarna! Utsikt över Ullnasjön 💙
Visst blir man lite lycklig när det plötsligt dyker upp en fågel man aldrig sett förut, precis inpå knuten, och precis när man råkar ha kameran till hands….Här är min nya kompis – Mindre Hackspett En gammal bekant som hälsar på flera gånger varje sommar är däremot den svartvita flugsnapparen. I år har den t.o.m. huserat i holken på knuten. Ungarna är numera utflugna, men idag kom den tillbaka och hälsade på och satte sig i ”fotoateljen” – på vår hörnstolpe!Så, lite senare, kom flugsnapparen och hälsar på igen, nu med en av ungarna 💙Strax utanför tomten vandrar också en fasantupp förbi med jämna mellanrum. En gammal bekant den med! På kvällspromenaden möter vi en liten Rödhakeunge som ännu inte fått sin röda färg.En liten bit bort, i landskapet mellan golfbanan och sjön, håller min favorit till – buskskvättan. Liten och tuff, och den sätter sig gärna och spanar högt upp i en buske. Ja, var ska buskskvättan vara om inte i busken 😊Buskskvättan!Tittar man riktigt noga in i buskarna, och lyssnar, så kan man också få syn på ärtsångaren. Här blir en liten unge matad!Ärtsångaren