Etikettarkiv: Poesi

Oktoberminnen….

Höstens färger försvinner snabbt nu – men än finns minnena kvar! Här har jag samlat några av mina egna vackraste och mest färggranna oktoberminnen…..
Även en golfbana blir extra vacker i höstskrud
Solen stiger och daggdropparna skimrar….
Spindelväven gnistrar bland gräs och buskar
Utsikt mot Ullnasjön från golfbanan
Magiskt himmel och utsikt från stugan en tidig oktobermorgon
Eklöven vid sjön glöder i solen
Den första flocken sidensvansar kommer plötsligt flygande och sätter sig bland de höströda rönnbären
En köttbullerund gärdsmyg slår sig ned i en liten buske och lyser ikapp med morgonsolen
Blåmesen kommer på besök i trädgården
En sista glödande oktobermorgon att minnas…..

Poesi – Poem by Mark Strand

Lines for Winter

Tell yourself
as it gets cold and gray falls from the air
that you will go on
walking, hearing
the same tune no matter where
you find yourself—
inside the dome of dark
or under the cracking white
of the moon’s gaze in a valley of snow.
Tonight as it gets cold
tell yourself
what you know which is nothing
but the tune your bones play
as you keep going. And you will be able
for once to lie down under the small fire
of winter stars.
And if it happens that you cannot
go on or turn back
and you find yourself
where you will be at the end,
tell yourself
in that final flowing of cold through your limbs
that you love what you are.

Poesi – Poetry by Mark Strand

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


Höstvisa

Solen går ned över koloniområdet….

Nästa morgon – knölsvanarna är kvar ute på golfbanan.

Höstfärgerna lyser extra vackert i morgonsolen vid sjön.

Visst har vi en underbart vacker höst!

Men, denna höst är inte bara den vackraste jag kan minnas – den har också fyllt mig med vemod och sorg.

Min mamma gick bort denna vecka, den 10 oktober, efter en lång kamp mot Alzheimers sjukdom.

Vår borderterrier Nelson blir också märkbart äldre och svagare för varje dag som går. Kanske är denna helg den sista han följer med oss till vår kolonistuga. Det brukar inte bli så många besök här ute under de allra mörkaste månaderna, och nu är vi snart där….

Höstvisa

Text: Tove Jansson

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.

/…../

Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Nelson vilar under sitt älskade plommonträd.

….och i mattes famn….
*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Solen, solen, solen….

21dec-2

Precis när isen lagt sig….

f21dec-3

Stillhet

26dec-5

Snö och is….. och sol!

f26dec-6

I gryningen är världen lila

f26dec-10

Strålar genom vassen

27dec-3

En frostig morgon

28dec-4

Tidig morgon i solen

31dec-7

Sista solnedgången 2014 – aftonrodnaden

*

Aftonrodnad

Jag smälter ihop med den mjuka aftonrodnaden
Inget motstånd, bara längtan
när drömmarnas färger
fyller mitt hjärta.

Jag flyger över fälten och haven,
bortom tid och rum
rakt in i ditt hjärta.

Mitt leende är din sol,
min blick din blåaste himmel,
och mitt hjärta,
mitt hjärta,
är den varmaste solstrålen
som någonsin berört
din själ.
Inga ord,
bara den mjuka aftonrodnaden.

/Ilse-Marie/

*

Mer bilder på Instagram; @ilsemarie1

*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 


%d bloggare gillar detta: