Månadsarkiv: april 2021

Nelsons sista tid…

Nelson
28 april 2004 – 15 april 2021

Jag vet att de flesta av er som följer min fotoblogg kände till vår borderterrier Nelson.

Han har varit med på sociala medier på många olika sätt under sitt liv. Först hade han en egen blogg, så har han funnits med på mitt Instagram konto sedan jag startade det 2013, och så har han sedan länge haft sin egen Facebooksida – ”Borderterriern Nelson”. Han har på så vis fått många fantastiska cybervänner runt om i Sverige och världen.

Han skulle ha fyllt 17 år den 28 april, men i torsdags kväll tog hans liv slut.

Nelson låg och sov bredvid mig i soffan när han vaknade och ville resa sig upp, då sjönk han ihop på höger sida – både framben och bakben fungerade inte längre. Beslutet blev därför oundvikligt och på så vis ”enkelt”. Nelson hade inte ont men kunde helt enkelt inte gå längre. Han var lugn och trygg i min famn på väg till veterinären och fick somna in utan smärta.

Hans bakben blev successivt svagare det sista året, men trots det hade han en fin sista tid som pensionär. Han älskade sina ”korvbanor” och sina lugna sniffpromenader. Han var alltid ”med” både fysiskt och mentalt, och visste precis när det var dags för en gobit, en korvbana eller en måltid. Han ville t.o.m leka lite varje dag – ända till slutet.

Här kommer några bilder från hans sista månader i livet….

Nelson gillade snön, och länge var något av det bästa han visste att jaga snöbollar och springa med mig när jag åkte skidor!
Nelson älskade köksarbete. Han höll sig i närheten hela tiden. Våfflor eller pannkakor var en riktig favorit. Intresset höll i sig livet ut! Dessutom fanns han alltid i närheten när man dammsög – han betedde sig mest som en ”inspektör” som ville hålla koll på att allt gick rätt till, men skällde aldrig på dammsugaren! ☺
Nelson blev alltid extra glad när vi öppnade hallskåpet där hans leksaker fanns. Han älskade att jaga och bli jagad, ha dragkamper och vi hade en liten lekstund t.o.m sista dagen i hans liv. Några av hans favoritleksaker fanns naturligtvis alltid framme. Men, när han var yngre var det värre, då kunde han ”döda” en ny pipleksak på bara någon minut!
Nelson har rockat sockan i hela sitt liv. Han var väldigt social och välkomnade alla att bli en del av flocken. Han var fantastiskt snäll och var duktig på ”hundspråket” och på att ge ”lugnande signaler”. Han skällde faktiskt aldrig på någon annan hund i hela sitt långa liv – trots att han kunde bli utskälld flera gånger dagligen på promenaderna svarade han aldrig.
Den fruktansvärda pandemin vi just nu genomlever förde för oss faktiskt något gott med sig. Eftersom husse jobbade hemifrån hela hans sista år behövde Nelson aldrig vara ensam hemma. Tidigare var han ensam 2-3 timmar varje morgon, när både husse o matte jobbade. Pandemin gjorde att det blev ett extra lugnt och tryggt sista år för Nelson 💙
Nelson hann sniffa lite på vårblommorna även detta år. 🌸🌱 Och dessutom fick han vara med så länge att det förhatliga vintergruset från vägarna hann sopas bort. Den här bilden tog jag på den sista ”långpromenaden” – 2 dagar innan han somnade in.
Sista bilden med matte på balkongen. Vi vilade lite i vårsolen. Nelson var lite tröttare än vanligt, som om att han visste…..
Nelson kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan, och någon gång kanske vi möts igen – bortom regnbågen 🌈💙

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


%d bloggare gillar detta: