Författararkiv: ilse-marie

Höstminnen /Autumn memories 

November – en gråkall månad – då känns det extra upplyftande att titta igenom de sista av höstens bilder.

Välkommen tillbaka in i hösträdgården – bland småfåglar och färgranna höstlöv!

En pilfink i solens sista strålar.

Grönfinken väljer en plats i trädgården som matchar hans färger precis.

Sol och höstlöv – en vacker bakgrund till dessa jordnötspickande blåmesar.

Nötväckan – alltid i farten – upp o ned, ned o upp!

Vem visste att nötväckan hade en sådan här lång tunga!?

En tittande entita!

De talrikaste trädgårdsgästerna  – blåmesen och talgoxen!

Något att glädjas över är att de färggranna fåglarna finns kvar – även när löven fallit. Som denna färgsprakande större hackspett – i rödaste rött!

Håll utkik – vi stannar hela vintern!

*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1

Annonser

Frost, höstlöv och diamanter / Frost, autumn leaves and diamonds

Det är en speciell känsla – höstens första frostmorgon – i alla fall när man har naturen precis utanför dörren.

/It’s a special feeling – Autumn’s first frosty morning – at least when you have nature right outside your door./

När varje höstlöv ramas in av vita snödiamanter. Som marmelad doppad i socker.

/When every autumn leaf is framed by white frosty diamonds. Like sugar frosting on marmalade./

Så stiger solen upp över sjön, över träden, trots molnen når den fram.

/And then the sun rise above the lake, the trees, even through the clouds it reaches./

I trädtopparna sätter sig hägrarna för att njuta av de värmande strålarna.

/In the treetops the herons place themselves to enjoy the warming rays./

Så smälter sakta frosten. Naturen förvandlas. Varje solstråle blir en del av skådespelet. Varje grässtrå blir ett glittrande konstverk.

/Then slowly the frost melts. Nature transforms. Every ray becomes a part of the spectacle. Every straw of grass turns into a sparkling work of art./

Det vita blir grått, men höstlöven brinner ännu av liv.

/The white turns grey, but the autumn leaves are still burning./

*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio ©
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Äntligen gråsiskor!

Det var några år sedan jag såg dem sist – gråsiskorna!

Då, liksom nu, dök de plötsligt upp i en stor flock. De satte sig bland det vissnande älggräset utanför kolonistugetomten och mumsade i sig.

Jag har hållit utkik och hoppats på att de ska komma tillbaks igen. Denna helg, denna höst, i mitten på oktober, var det äntligen dags.

Förra gången, en tidig morgon för nästan precis 4 år sedan, låg dimman tät över ängen. Det var nästan omöjligt att få några bilder överhuvudtaget.

Nu var det lite bättre väder – och jag lyckades få några bilder genom att gömma mig bakom en buske. De är lättskrämda – och flyger iväg snabbt och kvickt så fort de anar att man är i närheten.

Även denna morgon var grå, men så småningom klarnade vädret upp lite.

Det är fascinerande att se hur de klänger och hänger i älggräset.

Jag såg dem bara under några timmar, sedan var de borta för denna gång! Men det var roligt att äntligen få se dem igen!

På återseende – hoppas det inte dröjer så länge tills nästa gång!

*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio ©
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Höstsol i koloniträdgården

Hösten har varit ganska regnig och grå så här långt, men idag sken solen och koloniträdgården förvandlades
– den blev nästan självlysande i den starka höstsolen….

Björkspirean är inte bara tålig och härdig – den har också helt fantastiska höstfärger!

Även Gillenian (Trebladsspiran) får väldigt fina höstfärger.

Flera rosor blommar än. Detta är marktäckaren Viking – som gör skäl för sitt namn. En tuffing!

Även den svenska rosen Balder är tålig och härdig, dessutom en av de som blommar vackert hela säsongen.

William Morris knoppas och hoppas – som om det vore vår! Och visst kändes det som vår i dag – sol och 15 grader varmt!

De amerikanska blåbären blir även de så fantastiskt vackra på hösten och lyser ikapp med den ännu blommande knallröda vallmon!

Vallmon med de amerikanska blåbärsplantorna i bakgrunden.

Kärleksörten blommar vackert nu på hösten och färgmatchar fint den nyplanterade alunroten.

Även flera klematisar blommar än. Här – Polish Spirit och Blue Angel.

Den kanadensiska rosen Martin Frobisher är en av de första och sista rosorna som blommar!

Rose de Rescht knoppas framför en rosa rosenskära (ingen frost ännu)!

Ännu en höstvacker spirea…

I ena hörnet av trädgården står eken, dess finstämda höstfärger matchar aronians brinnande färger.

Småfåglarna trivs i eken – här pilfinkar och en blåmes….

Så blå var himmelen idag.
En höstdag att minnas!

*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges ©
© Ilse-Marie Rautio ©
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Även en grå höstmorgon / Even on a grey autumn morning

Även en grå höstmorgon viskar det gamla trädet

/Even on a grey autumn morning the old tree whispers/

I strimman mellan molnen dansar solljuset

/In the streak between the clouds the sunlight dances/

Löven minns ännu sin sommar

/The leaves still remember their summer/

Färgerna lyser oberörda av sitt eget öde

/The colors shine unmoved by their own destiny/

Det gyllene, det röda, vilar i det grågröna

/The golden, the red, resting in the grey green/

Det höga gräset vissnar mjukt

/The high grass withers softly/

I mitt hjärta stannar ljuset kvar

Ännu ett vingslag
innan mörkret faller

/In my heart the light stays

Still a wingbeat
before the darkness fall/

© Bilder och texter är mina om inget annat anges ©
© Ilse-Marie Rautio ©

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Välkommen till smörgåsbordet!

Nu har jag fixat ett riktigt smörgåsbord till fåglarna ute på kolonin. Solrosfrön, jordnötter, talgbollar och vildfågelfrön.

Det är både intressant och rogivande att titta på alla småfåglar som kommer på besök. Hur olika arter beter sig, vilken mat de gillar bäst – och vilka av dem som är mest rädda för fotografen….

Helt klart är att entitan älskar solrosfrön, men också att den inte visar upp sig mer än nödvändigt….

Vi fick en ny gäst som eftertänksamt mumsade i sig av solrosfröna – en grönfink. Hoppas på att få se mer av den längre fram…

Nu poserade den bara ett kort ögonblick vid fågelbordet och bland ekens höstlöv.

När denna lilla näpna och söta fågel dök upp tog det ett bra tag, och en massa bläddrade i fågelböcker, innan vi förstod vad det var för art. En gråsparvshona! Hur vanlig den än är har vi nästan aldrig sett den på tomten tidigare!

Blåmesen är en liten tuffing – en favorit som alltid dyker upp vid fågelborden.

Funderade lite på vad fåglarna gör på natten och hur de egentligen sover. Här fick jag det fascinerande svaret….

Birdbox;

”En annan liten detalj som skiljer fåglarnas sömn från vår är att de kan sova med ena hjärnhalvan i taget. Halva hjärnan är alltså vaken medan den andra sover, och de kan dessutom kontrollera hur mycket den sovande halvan ska sova. Anledningen är att de då kan hålla sig alerta för rovdjur med ett öppet öga, så det är alltså en överlevnadsfunktion. Det är också väldigt praktiskt vid migration eftersom de inte behöver landa för att sova. Om de befinner sig i trygga omgivningar kan de sova med hela hjärnan, vilket egentligen är en effektivare sömnmetod. Förmågan kallas ”Unihemispheric slow-wave sleep” (USWS) och finns även hos däggdjur, t.ex. vissa delfiner, valar och sälar.”

Sist, men inte minst, en stilig pilfink poserar i all hast. Nu ser vi fram emot en spännande höst och vinter vid fågelbordet….

*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges ©
© Ilse-Marie Rautio ©


Höststämning vid fågelbordet

Lade ut lite solrosfrön till småfåglarna vid kolonistugan förra helgen….

Plötsligt blev eken väldigt populär…

Den första talgoxen som kom på besök sjöng en liten truddelutt och berättade för sina vänner – här finns mat!

Talgoxen ogillar att sitta still och visa upp sig för fotografen – men älskar solrosfröna!

Pilfinkarna dyker också upp – alltid sugna på något gott, men inte riktigt lika intresserade av fröna som talgoxen….

Blåmesar kommer också så klart! Söta små favoriter som är fina på att posera – men de tröttnar snabbt och studsar iväg på nya äventyr!

Till sist kom det lite mer celebert besök – entitor! Snabbt och kvickt snappar de åt sig frön – gärna 2 frön åt gången – innan de försvinner bort och gömmer sig i något träd en bit bort. De verkade vara mycket förtjusta i solrosfröna!

*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio ©


%d bloggare gillar detta: