Författararkiv: Ilse-Marie

Om Ilse-Marie

Älskar att fota - djur, natur, fåglar och macro. Fler intressen är politik, konst, film, litteratur o poesi. Friluftsliv och vår borderterrier Nelson.

Bland spindelväv och daggdroppar…

Bland det bästa jag vet är att ta med kameran ut en solig höstmorgon – bland spindelväv och daggdroppar…
Naturens diamanter
Spindelväven finns överallt. Med daggdroppar och solsken så blir de plötsligt synliga!
Daggvåta grässtrån som glittrar
Höstastrar
Har man tur kan man få syn på några småfåglar också. Här en extra söt och näpen stjärtmes…
…och en entita 💙
Plötsligt kvittrar det överallt och flera stjärtmesar, blåmesar och entitor flyger runt bland grenarna. En upplevelse!
I skogen ser jag en Mindre Hackspett – ovanlig och extra rolig att få syn på!
Strax efter soluppgången vid Ullnasjön

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


Hösten smyger sig på…

Blåhaken, som häckar i norra Sverige, påbörjar sin långa resa söderut (mot afrika/asien) i
månadsskiftet augusti/september. I år hade jag tur – den mellanlandade i vår koloniträdgård precis när jag råkade vara där!
Fågelungarna börjar växa till sig. Här är en ung gröngöling som klamrar sig fast i en trädgren
Sädesärlan får ofta två kullar under sommaren. Här är en nyutflygen unge som kom och satte sig på en sten alldeles bredvid mig vid sjön. Den flyttar också söderut snart, men än kan man få syn på den!
Höstblommorna börjar lysa upp rabatterna
Svärhättan är kvar i Sverige till september/oktober då den flyttar söderut.
Vissa rödhakar stannar medan andra flyttar. Oavsett hur denna lilla ”boll” har tänkt att göra så är den ännu kvar här och letar mask och insekter i trädgården
Benveden lyser höströd – här tillsammans med en vacker näva
Träden har precis börjat skifta i gyllene höstfärger
Nötväckan kan se ganska grå och färglös ut när den klättrar upp o ned för trädstammarna – men hanen har så här vackra färger på undersidan av stjärten!
Ekorren tittar fram mellan grenarna vid sjön….
….och ett rådjur spanar i det höga gräset
Ullnasjön

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


På spaning efter småfåglar….

Småfåglar är inte alltid så lätta att  fotografera i naturen. De flesta är både snabba och väldigt rädda för kameror – de tror säkert att kameran är en rovfågel!
Men, sädesärlan är ett litet undantag. Den är social och nyfiken och sitter gärna still ett ögonblick – spanar och filosoferar, och ibland tittar den t.o.m. tillbaka.
Det finns fler ”spanare” bland småfåglarna – en av dom är buskskvättan. Den sitter gärna högst upp på ett grässtrå, en stolpe eller på en buske och spanar ut över det öppna landskapet.
Här hänger sig en liten buskskvätta kvar på toppen av gullriset trots att det blåser rejält!
En annan naturlig ”spanare” är törnskatan. Även den väljer gärna en buske, ett träd eller en stolpe att spana ifrån.
Citat från Wikipedia: ”Dess beteende då den sitter på den högsta möjliga utsiktspunkten och därifrån håller utkik efter byte är påfallande. Blixtsnabbt flyger den till marken, hämtar ett byte och far tillbaka till utgångspunkten. Genom att den spetsar sitt byte på törnen och taggar, i nödfall även på taggtråd, skaffar den förråd för dåliga dagar.”
En som radikalt ändrar sitt beteende under sommaren är sävsångaren.
I början av sommaren sitter den gärna väl synligt på små buskar och sjunger sin mycket speciella sång – oavbrutet. På sensommaren, när ungarna flygit ut, gömmer den sig ofta i vassen istället. Har man tur tittar den ibland snabbt fram mellan stråna.
Sen har vi alla de småfåglar som älskar att gömma sig och, i bästa fall, leka tittut. Här är en liten törnsångare…..
….och här en trädgårdssångare (ny bekantskap för mig) som försiktigt tittar fram mellan grenarna någon sekund.
Här är en liten rödhakeunge. Snabbt tittar den fram och lika snabbt är den borta!
Ja, att fota småfåglar ute i naturen är i mångt och mycket att chansa. Man knäpper och knäpper och hoppas på det bästa. Ser man något som ser ut som en fågel så är det lika bra att fota. För, ibland kan det vara en helt ny art, ibland bara ett skrumpnat löv 😉🍂
Till sist några småfåglar som finns överallt just nu, men likaväl är snabba – pilfinkarna!
Utsikt över Ullnasjön 💙

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


Fåglar inpå knuten…

Visst blir man lite lycklig när det plötsligt dyker upp en fågel man aldrig sett förut, precis inpå knuten, och precis när man råkar ha kameran till hands….
Här är min nya kompis –
Mindre Hackspett
En gammal bekant som hälsar på flera gånger varje sommar är däremot den svartvita flugsnapparen. I år har den t.o.m. huserat i holken på knuten. Ungarna är numera utflugna, men idag kom den tillbaka och hälsade på och satte sig i ”fotoateljen” – på vår hörnstolpe!
Så, lite senare, kom flugsnapparen och hälsar på igen, nu med en av ungarna 💙
Strax utanför tomten vandrar också en fasantupp förbi med jämna mellanrum. En gammal bekant den med!
På kvällspromenaden möter vi en liten Rödhakeunge som ännu inte fått sin röda färg.
En liten bit bort, i landskapet mellan golfbanan och sjön, håller min favorit till – buskskvättan. Liten och tuff, och den sätter sig gärna och spanar högt upp i en buske. Ja, var ska buskskvättan vara om inte i busken 😊
Buskskvättan!
Tittar man riktigt noga in i buskarna, och lyssnar, så kan man också få syn på ärtsångaren. Här blir en liten unge matad!
Ärtsångaren

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


Gryning och fågellycka….

Vissa fåglar gör mig extra lycklig – stjärtmesen är en sådan! Jag har bara sett den ett par gånger tidigare – på långt håll, och aldrig lyckats fånga den på bild – förrän nu!
En annan liten fågel som gör mig extra lycklig är buskskvättan. Liten, söt och självsäker. Den här var uppe tidigt på morgonen och visade snällt upp sig för fotografen – mig 🙂
Här gömmer sig en skönsjungande näktergal i vårens vackraste hägg!
En sävsparv sjunger i vassen vid sjön
Sävsångaren är också liten o pigg och sjunger sin fantastiska sång om och om igen
Kärrsångaren är en annan liten skönsångare. Så här kan man läsa om deras speciella sång: ”Kärrsångaren hör till  de verkliga mästarsångarna. Sången är en kaskad av härmningar av andra fåglars läten. Man har noterat ljud från 99 europeiska fågelarter och 113 afrikanska arter i kärrsångarens repertoar, plus imitationer av mänskliga mekaniska ljud.” Läs mer här – och lyssna!
….kottarna lyser röda i morgonsolen….
….och sjön ligger spegelblank…

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


I skymningen jagar hornugglan…

I skymningen ser vi den plötsligt jaga över ängarna strax utanför kolonistugan….
….HORNUGGLAN!

Så här kan man läsa om hornugglan på Fågeln.se: ”Medelstor uggla 30-35 cm med ett vingspann på ca 1 meter. Långa örontofsar som kan riktas uppåt….I skymning och gryning är hornugglan aktiv då man kan få se den jaga över öppna odlingslandskap där det finns närliggande skogsdungar och myrmarker. När den jagar flyger den bara någon meter över marken och knäpper med näbben för att skrämma upp bytet som den lokaliserar med hörseln. Dagtid sitter hornugglan ofta gömd i ett träd i skogen där den kan göra sig smal och svår att upptäcka om den oroas. ”

Ibland sätter den sig på en stolpe eller en gren. Emellanåt vänder den ned huvudet när den ser att jag försöker fota den (på långt håll). Det är som om den tänker – om JAG inte ser dig, så ser inte du mig 🙃
Här kan man se båda ”hornen” – örontofsarna, men när den jagar är de svåra att se.

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


Sköna maj!

Visst är det en härlig känsla när man kommer till stugan och upptäcker att en flugsnapparfamilj har flyttat in i holken på husknuten!
Hanen uppvaktar honan genom att sjunga vackert och visar upp alla lämpliga bostäder den hittat i grannskapet. Honan väljer vilken hon vill ha och tillreder boet.
Ovanför stugan jagar en ormvråk en kråka…..
Tidigt på morgonen smyger räven förbi i det daggvåta gräset.
En gråhäger spanar i vassen längst stigen.
En bit bort sitter en sädesärla och njuter i morgonsolen.
Så hör jag näktergalens omisskänliga sång, och där sitter den och sjunger….
Så här låter näktergalen!
Även blåmesen, pilfinken och talgoxen (nedan) har fullt upp i maj – uppvaktar partner, bygger bo och samlar föda.
Påfågelöga
Ja, visst är maj en härlig månad – när fåglarna sjunger, fjärilarna vaknar till liv och vitsipporna ännu blommar!

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


Nelsons sista tid…

Nelson
28 april 2004 – 15 april 2021

Jag vet att de flesta av er som följer min fotoblogg kände till vår borderterrier Nelson.

Han har varit med på sociala medier på många olika sätt under sitt liv. Först hade han en egen blogg, så har han funnits med på mitt Instagram konto sedan jag startade det 2013, och så har han sedan länge haft sin egen Facebooksida – ”Borderterriern Nelson”. Han har på så vis fått många fantastiska cybervänner runt om i Sverige och världen.

Han skulle ha fyllt 17 år den 28 april, men i torsdags kväll tog hans liv slut.

Nelson låg och sov bredvid mig i soffan när han vaknade och ville resa sig upp, då sjönk han ihop på höger sida – både framben och bakben fungerade inte längre. Beslutet blev därför oundvikligt och på så vis ”enkelt”. Nelson hade inte ont men kunde helt enkelt inte gå längre. Han var lugn och trygg i min famn på väg till veterinären och fick somna in utan smärta.

Hans bakben blev successivt svagare det sista året, men trots det hade han en fin sista tid som pensionär. Han älskade sina ”korvbanor” och sina lugna sniffpromenader. Han var alltid ”med” både fysiskt och mentalt, och visste precis när det var dags för en gobit, en korvbana eller en måltid. Han ville t.o.m leka lite varje dag – ända till slutet.

Här kommer några bilder från hans sista månader i livet….

Nelson gillade snön, och länge var något av det bästa han visste att jaga snöbollar och springa med mig när jag åkte skidor!
Nelson älskade köksarbete. Han höll sig i närheten hela tiden. Våfflor eller pannkakor var en riktig favorit. Intresset höll i sig livet ut! Dessutom fanns han alltid i närheten när man dammsög – han betedde sig mest som en ”inspektör” som ville hålla koll på att allt gick rätt till, men skällde aldrig på dammsugaren! ☺
Nelson blev alltid extra glad när vi öppnade hallskåpet där hans leksaker fanns. Han älskade att jaga och bli jagad, ha dragkamper och vi hade en liten lekstund t.o.m sista dagen i hans liv. Några av hans favoritleksaker fanns naturligtvis alltid framme. Men, när han var yngre var det värre, då kunde han ”döda” en ny pipleksak på bara någon minut!
Nelson har rockat sockan i hela sitt liv. Han var väldigt social och välkomnade alla att bli en del av flocken. Han var fantastiskt snäll och var duktig på ”hundspråket” och på att ge ”lugnande signaler”. Han skällde faktiskt aldrig på någon annan hund i hela sitt långa liv – trots att han kunde bli utskälld flera gånger dagligen på promenaderna svarade han aldrig.
Den fruktansvärda pandemin vi just nu genomlever förde för oss faktiskt något gott med sig. Eftersom husse jobbade hemifrån hela hans sista år behövde Nelson aldrig vara ensam hemma. Tidigare var han ensam 2-3 timmar varje morgon, när både husse o matte jobbade. Pandemin gjorde att det blev ett extra lugnt och tryggt sista år för Nelson 💙
Nelson hann sniffa lite på vårblommorna även detta år. 🌸🌱 Och dessutom fick han vara med så länge att det förhatliga vintergruset från vägarna hann sopas bort. Den här bilden tog jag på den sista ”långpromenaden” – 2 dagar innan han somnade in.
Sista bilden med matte på balkongen. Vi vilade lite i vårsolen. Nelson var lite tröttare än vanligt, som om att han visste…..
Nelson kommer alltid finnas kvar i våra hjärtan, och någon gång kanske vi möts igen – bortom regnbågen 🌈💙

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


Färgsprakande höst vid kolonin

Ett kort besök vid kolonistugan, en färgsprakande höstdag…
Vackra höstfärger vid sjön
En ung svan
Äntligen blommar rosenskäran, precis före frosten…
Gillenia
Björkspirea
Amerikanska blåbär

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


September…

Sensommar, och naturen fortsätter att bjuda på små och stora underverk.
/ Late summer, and nature continue to give us small and big wonder’s. /
Soluppgång vid sjön
/ Sunrise by the lake /
Spindelnäten finns överallt nu.
/ The spiderwebs are everywhere now. /

-Poem by Mary Oliver-

Praying

It doesn’t have to be
the blue iris, it could be
weeds in a vacant lot, or a few
small stones; just
pay attention, then patch

a few words together and don’t try
to make them elaborate, this isn’t
a contest but the doorway

into thanks, and a silence in which
another voice may speak.

Poem by Mary Oliver
En blåhake kommer på snabbvisit – på sin resa söderut.
/ A blue-throat making a short visit on its way to the south. /
Morgondimman lättar
/ The morning mist is lifting /
En ekorre, stannar upp…
/ A squirrel, stops and stays… /
…och vi får ögonkontakt…
/…. and we get eye contact… /
…ett magiskt ögonblick!
/…a magical moment! /
Vädret och himlarna skiftar snabbt nu
/ The weather and the skies are shifting fast nu /
Det har varit en fin ”sista” sommar för Nelson. Den 28:onde augusti fyllde han 16 år och 4 månader. Vi tar en dag i taget nu!
/ It has been a wonderful ”last” summer for Nelson. He became 16 years and 4 months old on the 28th of August. We take one day at a time nu! /

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio


%d bloggare gillar detta: