Kategoriarkiv: Poesi

Sol, regn och knoppar som brister…

Helgen började med solsken och födelsedagskalas för vår finaste Nelson – 14 år idag – den 28 april 2018!

På morgonpromenaden såg vi både den första ängspiplärkan och den första svartvita flugsnapparen för året….

…. och i gräset glittrade små, små förvildade vårstjärnor (på rymmen från någon trädgård)…

Lite senare på dagen fick jag plötsligt syn på ett litet rådjur som låg och vilade i skogen.

Hon låg helt stilla och verkade obekymrad över att jag smög omkring och fotade.

I skogen är vitsipporna nu på väg att ta över, men några blåsippor blommar än.

Nästa morgon regnar det när fasantuppen tar sin promenad förbi stugan.

Överallt faller glittrande regndroppar från grenar med knoppar som precis är på väg att brista.

I huvudet hör jag givetvis den klassiska Karin Boye dikten….

Here you will find Karin Boyes well known poem in english!

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

En regnpromenad kan vara både väldigt väldigt vacker – och en stillsam stund för eftertanke….

Jag får sällskap av en koltrast som mediterar en stund på stigen framför mig.

Så brister äntligen knopparna och grönskan och färgerna exploderar!

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1

Annonser

Tänd ljus!

December – den allra mörkaste månaden. Men, just i denna mörka tid är ljuset som viktigast. Vi tänder ljus, vi söker ljus – vi längtar efter ljus!

Samma sak är det med svartvita bilder – där är ljuset det viktigaste. Utan kontrasten mellan mörker och ljus – blir det helt enkelt ingen bild.

Så, här kommer en liten samling svartvita bilder från de senaste månaderna…

Vissnande gräs och frost som smälter och glittrar.

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.

Tänd ljus!

Poesi av Bo Setterlind

….. my translation…..

Don’t let the darkness prevent you
fom searching for light.
And when you find it,
let others see,
try it out, be convinced.

If you want light to prevail,
then spark for others
that same longing.

Spark the light of frankness
in the darkness of fear,
spark the light of justice
in the darkness of corruption,
spark the light of faith
in the darkness of denial,
spark the light of hope
in the darkness of despair,
spark the light of love
in the darkness of death.

Spark light!

En häger flyger över mig.

Ett enda litet vissnande grässtrå och talgoxen på ekens gren – naturens under….

Tillbaka i betongen. På kvällspromenaden lyser ljusen genom höghusens fönster. Lyktorna i parken visar vägen hem.

Look at how a single candle can both defy and define the darkness.
-Anne Frank

Så kom äntligen lite snö, lite ljus, och visst – nu går vi snart mot ljusare tider…

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio ©
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Septembermorgon

Dimman lättar så sakta i gryningen…

Solens första strålar avslöjar den annars osynliga spindelväven…

En häger lyfter i soldiset…

Fukten blir till diamanter som glittrar på jättebalsaminen…

Höstfärgerna – gyllene, röda, och det ännu gröna…

Poesi – Eduard Mörike 

SEPTEMBERMORGEN

Im Nebel ruhet noch die Welt,
noch träumen Wald und Wiesen;
bald siehst du, wenn der Schleier fällt,
den blauen Himmel unverstellt,
herbstkräftig die gedämpfte Welt
in warmem Golde fließen.

In English…

SEPTEMBER MORNING

The world is still at rest in the mist,
woods and meadows are still dreaming.
Soon when the veil falls,
you will see the blue sky unconcealed,
the quietened world in its autumnal vigour,
awash in warm gold.

Talgoxarna besöker återigen fågelborden…

Ännu rosor, ännu rosenskära….

Höstsol och spindelväv….

Därför älskar jag hösten. Därför älskar jag tidiga mornar!

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges ©
© Ilse-Marie Rautio ©


Mot slutet av augusti / At the end of August 

Ännu doftar rosorna…

/Still, the fragrance of roses…./

Sommargästerna, som denna unga sädesärla, stannar ännu några dagar….

/The summer guests, like this young wag tail, stays a few more days…./

Buskskvätta / Whichat

Naturen skiftar sakta färg.

/The colors of nature are slowly shifting./

Ladusvalorna samlar sig inför resan söderut.

/The swallows gather before they move south./

Det är en tid för stora omflyttningar.

/It is a time for big changes./

Kråkor i skymningen, vackra mot den glödande kvällshimlen.
Svanar i den rosa gryningen. Naturens skönhet finns alltid kvar.

/Crows in the twiligh, beautiful against the glowing evening sky.
Swans in the rose light of dawn. The beauty of nature never disappear./

The Swan
– Mary Oliver

Did you too see it, drifting, all night, on the black river?
Did you see it in the morning, rising into the silvery air –
An armful of white blossoms,
A perfect commotion of silk and linen as it leaned
into the bondage of its wings; a snowbank, a bank of lilies,
Biting the air with its black beak?
Did you hear it, fluting and whistling
A shrill dark music – like the rain pelting the trees – like a waterfall
Knifing down the black ledges?
And did you see it, finally, just under the clouds –
A white cross Streaming across the sky, its feet
Like black leaves, its wings Like the stretching light of the river?
And did you feel it, in your heart, how it pertained to everything?
And have you too finally figured out what beauty is for?
And have you changed your life?

En rödhake möter den nya dagen med en vacker sång inifrån en buske, medan en buskskvätta väljer att njuta av morgonsolen från toppen av ett gullris.

/A robin sings a beautiful song from inside a bush to great the new day, as the whinchat chose to enjoy the morning sun at the top of a goldenrod./

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges ©

© Ilse-Marie Rautio ©

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1 


Fåglar, mina vänner / Birds, my friends

Mer fåglar, mer sommar, mer poesi och gnistrande daggvått gräs….

Translation…
More birds, more summer, more poetry and glistening dew-wet grass…

Plötsligt, en dag i mitten på juli, finns sädesärlorna överallt – ungarna med sina bleka färger, föräldrarna som samlar mat….

Translation…
Suddenly, one day in the middle of July, the wag tails are everywhere – the young ones with their pale colors, the parents constantly collecting food…

Ung sädesärla / Young wag tail

Andungar håller ihop / Ducklings sticking together

En tidig morgon nere vid sjön, bland älggräs och vass, äter en liten sävsångare sin frukost….

Translation…
An early morning down by the lake, among meadowsweet and reeds, a little sedge warbler is eating its breakfast…

Ur diktsamlingen Eden
av Birger Norman

Fåglar, mina vänner
kom närmare
sitt här i träden
se på mig med era outgrundliga ögon,
Lär mig något om livet och döden,
Solens och sommarens gnistrande löv.

Translation…
Poetry by Birger Norman

Birds, my friends
come closer
sit here in the trees
look at me with your unfathomable eyes,
teach me something about life and death,
The suns and the summer’s
glistening leaves.

En vuxen och en ung koltrast / A grown up and a young blackbird

En törnsångare i morgonsolen / A white-throath in the morning sun

Ännu glittrar daggen  / Still, the dew drops are glimmering

En ung rödhake tittar nyfiket fram mellan löven / A young robin peaks curiously through the leaves 

*

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1 


Ett hål i evigheten / A gap in eternity

”Det finns ett hål i evigheten… Nu….

(There is a gap in eternity…. Now…)

– Ragnar Strömberg

Visst är det så det känns när man ser rakt in i ett rådjurs ögon – att tiden står still!

Detta var min första syn när jag tittade ut genom stugfönstret tidigt i morse…. jag smög ut – råbocken låg kvar och njöt av morgonsolens första strålar….

Translation….

This was my first view outside our cottage window as I woke early this morning. I moved slowly to open the door – the Roe deer didn’t move, still resting, enjoying the morning sun.

Det var både mäktigt och lite lustigt – med skatan som vandrade fram och tillbaka bakom råbocken….

Translation…

It was both powerful and a bit funny – with the magpie walking back and fourth behind the Roe deer…

Till slut vandrar råbocken sakta ut bland älgräset på ängen och mumsar i sig av godsakerna.

Translation… 

At the end the Roe deer slowly walked out into the meadow…. 

För mig kändes det som om min morgon började med ett hål i evigheten – ett NU jag aldrig glömmer!

Translation….

For me this felt like a gap in eternity – a NOW I will never forget!

*

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1 


Det händer något…

Det händer något

Det händer något med naturen
när en människa dör
Träden
som sett oss födas
stillnar och förtätas i sin grönska
De minns oss
i sina årsringar
Gräset
som böjt sig under våra fötter
reser sig
segervisst i sin tystnad
När en människa dör
flyttar hon in
i träden och gräset.
Därför susar det alltid av liv
när vinden går genom träden
och får gräset att viska.

Peter Curman

Sommarregnet

Sommarregnet har sin egen sång,
knaprar på gamla tak,
risslar i stora alar,
strömmar genom en grå dag
från låga himlar
sorgset, sorgsnare, sorgsnast.

Sommarregnet har sin egen sorgsenhets sång.
Allt som var vemod i vårt liv
nynnar det om,
tills dess silverväv av toner
glittrar i dagens svaga ljus.

Vi vet att all smärta kan förvandlas.
När blåsten stryker bort regnet,
är gräset fullt av diamanter.

(Viola Renvall, Sommarregnet, ur Vårfrudag)

*

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


%d bloggare gillar detta: