Månadsarkiv: augusti 2017

Mot slutet av augusti / At the end of August 

Ännu doftar rosorna…

/Still, the fragrance of roses…./

Sommargästerna, som denna unga sädesärla, stannar ännu några dagar….

/The summer guests, like this young wag tail, stays a few more days…./

Buskskvätta / Whichat

Naturen skiftar sakta färg.

/The colors of nature are slowly shifting./

Ladusvalorna samlar sig inför resan söderut.

/The swallows gather before they move south./

Det är en tid för stora omflyttningar.

/It is a time for big changes./

Kråkor i skymningen, vackra mot den glödande kvällshimlen.
Svanar i den rosa gryningen. Naturens skönhet finns alltid kvar.

/Crows in the twiligh, beautiful against the glowing evening sky.
Swans in the rose light of dawn. The beauty of nature never disappear./

The Swan
– Mary Oliver

Did you too see it, drifting, all night, on the black river?
Did you see it in the morning, rising into the silvery air –
An armful of white blossoms,
A perfect commotion of silk and linen as it leaned
into the bondage of its wings; a snowbank, a bank of lilies,
Biting the air with its black beak?
Did you hear it, fluting and whistling
A shrill dark music – like the rain pelting the trees – like a waterfall
Knifing down the black ledges?
And did you see it, finally, just under the clouds –
A white cross Streaming across the sky, its feet
Like black leaves, its wings Like the stretching light of the river?
And did you feel it, in your heart, how it pertained to everything?
And have you too finally figured out what beauty is for?
And have you changed your life?

En rödhake möter den nya dagen med en vacker sång inifrån en buske, medan en buskskvätta väljer att njuta av morgonsolen från toppen av ett gullris.

/A robin sings a beautiful song from inside a bush to great the new day, as the whinchat chose to enjoy the morning sun at the top of a goldenrod./

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges ©

© Ilse-Marie Rautio ©

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1 

Annonser

I gränslandet….

I gränslandet mellan sjön och golfbanan trivs buskskvättorna…..

På en kvällspromenad ser jag dem sittande i toppen på vissnande tistlar, blommor och vassstrån. På långt håll ser de ut som små bollar – inte alltid så lätta att upptäcka – om man inte vet att de finns där…

Kvällssolen lyser sina sista strålar just här….

Så går solen ned. Det blir en sista bild innan mörkret smyger sig på, men jag återvänder till samma ställe tidigt nästa morgon….

Till att börja med syns inga småfåglar till, men så ser jag något i det starka motljuset – en ensam steglitz! Ovanligt – de brukar sällan vara ensamma, och nu har de inte synts till just här på en månad.

Nästa lilla ”boll” som sätter sig bland tistlarna visar sig vara en ung törnskata, kanske en del av den familj som hållit till strax utanför kolonistugetomten? 

Men så ser jag dem igen – buskskvättorna är tillbaka!

Innan jag återvänder hem vänder jag blicken mot stenarna på den lilla höjden mitt emot – där, precis som namnet antyder, trivs stenskvättorna bäst…..

…och, just där sitter en ensam ung stenskvätta och njuter av morgonsolen…..

*
© Alla bilder och texter är mina egna om inte annat anges! ©

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


Sommaren går sakta mot höst 

Halvägs in i augusti – naturens färger förändras

Jättebalsaminens rosa blommor lyser i morgonsolen vid sjön – som en sista hälsning ifrån högsommaren

Ormbunkarna börjar få sina vackra höstfärger

Många fåglar ruggar – här en ung trädkrypare med massor av vitt ludd på bröstet!

Ungfåglar finns överallt…

Upptäcker ett par unga törnskator – de lever i det öppna hygget mellan sjön och golfbanan. De sitter gärna högst upp i en buske, eller på ett grässtrå och spanar. Ännu en ny art för mig!
Hanen har tydligare teckning, honan är blekare.

Så här står det om törnskatan i Sveriges Radios klipp om fågeln – intressant att lyssna på:

”Törnskatans latinska namn syftar på dess förmenta rovgirighet; Lanius betyder ”slaktare, bödel” och collurio kommer från ett grekiskt ord för rovfågel. Ett gammalt namn hos allmogen ger liknande associationer – den kallades nämligen ”niodödare” eftersom den ansågs döda nio byten innan den gav sig ro att äta upp det tionde.

Detta hänger samman med törnskatans sätt att hålla sitt ”skafferi” välfyllt. På taggar i buskar och snår spetsar den skalbaggar och andra byten. Det händer att till och med andra, obetydligt mindre, småfåglar blir törnskatans rov. Om det är ont om insekter kan den också ta en groda eller en sork. Den kraftiga, böjda näbben påminner också i viss mån om en rovfågels.

Någon ”skata” är den förvisso inte, det ordet syftar på att fågeln brukar sitta i toppen, ”skaten”, på en buske och spana.

Törnskatan har minskat i antal på senare tid i Sverige liksom i övriga Europa. Det hänger samman med att den är beroende av öppna, insektsrika områden som skogsbryn och beteshagar, sådana som det moderna jordbruket till stor del utplånat. En viss kompensation har törnskatan fått genom de stora hyggena där miljön är passande när björksly och ungskog börjar växa upp.

Det svenska beståndet beräknas till omkring 30 000 par.

Namnet ”collurio” kanske också har något med ”koloratur” att göra, och en god sångare är törnskatan, framför allt en god härmare av andra fåglars läten. Den sången hörs dock mest när fåglarna anlänt till Sverige från tropikerna, sent i maj, och då drunknar den lätt i den stora kören.

Boet placeras i en tät buske, gärna i en en och ruvningen sköts av honan som matas av hanen. Det är också honan som matar ungarna med det som hanen hämtar ur sitt ”skafferi”.

(Lanius collurio)

De röda bären lyser magiskt bland skogens ännu gröna bladverk… 

Kvällssolen får tistlar och blad att glöda

*
© Samtliga foton är mina!
© Ilse-Marie Rautio ©

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


På jakt efter småfåglar

Jag älskar att gå en liten runda med kameran i hand – allt oftare på jakt efter småfåglar. Ibland ser jag inte en endaste liten fågel, ibland har jag tur, och någon gång blir jag riktigt omskakad…..

Blåmes på besök i trädgården….

Nötväckan är snabb och kvick – så det gäller att vara beredd när den dyker upp – eller ned….

En tidig morgon sitter en ung rödhake och poserar för mig. Den är precis på väg att få sin röda färg på bröstet. Är tacksam för att den valde en så fin och färgmatchande plats….

Även vid sjön sitter en ung rödhake och njuter i morgonsolen

Mitt fotointresse har gjort att jag har blivit mer och mer intresserad av fåglar, och jag blir lika glad varje gång jag har turen att få se en, för mig, ny art. Det blir inte alltid någon bra bild – men jag är ändå nöjd bara jag kan se vilken fågelart det är (som denna gång).
Efter att ha konsulterat en fågelskådarbekant fick jag veta att detta var buskskvättor alla tre (trots att de ser olika ut)….

En annan, för mig, ny art denna vecka blev rödvingetrasten (ingen bra bild – men kul att få se)

Ibland är det jag som blir iaktagen….

En talgoxe och flugsnappare iaktar både mig och varandra….

Så plötsligt, mitt i idyllen, utspelar sig detta drama;

Jag ser en blåmes fly….

…blixtsnabbt dyker en sparvhök upp – och fångar sitt byte!

Omskakande att bevittna – men det är samtidigt naturens gång. De allra flesta fågelungar överlever inte sitt första år….

Nelson och jag begrundar livets skönhet och skörhet under en förtrollande kvällshimmel…..

*

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1


%d bloggare gillar detta: