En iskall januaridag

Solen stiger, men nattens kyla stannar kvar – och småfåglarna gör vad de kan för att hålla värmen och få tillräckligt med föda.

Jag läser i Forskning & Framsteg:
”En riktigt kall vinterdag måste en fågel av messtorlek öka nästan 10 procent av sin kroppsvikt i fett för att klara den kommande nattens energiförbränning.”

De är svårt att förstå hur de kan klara av detta…

Vissa försöker sitta stilla så mycket som möjligt, andra söker frenetiskt föda – men ingen vill slösa energi i onödan.

Grönsiskorna och gråsiskorna är små och behöver mycket mat för att hålla värmen.

Grönsiska (hona)

Gråsiska (hona)

Gråsiska (hane – med rosa skimrande bröst)

Fru Domherre…

…och herr Domherre.

Blåmesarna är alltid i farten. De är riktiga överlevare som är vana att klara av kylan!

En koltrasthona vandrar runt och äter gärna frön från backen och allt annat som kan ge energi.

En ung koltrasthane sitter still på en gren och försöker däremellan picka i sig av kokosfett och annat energirikt.

Grönfinken är sällan lika aktiv som de allra minsta fåglarna. De sitter gärna stilla och spar energi mellan varven.

En kaja försöker också få i sig en bit av en talgboll – utan att lyckas särskilt bra!

Ett gråsparvpar solar sig några minuter och söker värmen.

Ekorrarna håller till under fågelmataren i skogen och äter nötter och frön som faller på backen.

*

© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1

Annonser

3 responses to “En iskall januaridag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: