Höstvisa

Solen går ned över koloniområdet….

Nästa morgon – knölsvanarna är kvar ute på golfbanan.

Höstfärgerna lyser extra vackert i morgonsolen vid sjön.

Visst har vi en underbart vacker höst!

Men, denna höst är inte bara den vackraste jag kan minnas – den har också fyllt mig med vemod och sorg.

Min mamma gick bort denna vecka, den 10 oktober, efter en lång kamp mot Alzheimers sjukdom.

Vår borderterrier Nelson blir också märkbart äldre och svagare för varje dag som går. Kanske är denna helg den sista han följer med oss till vår kolonistuga. Det brukar inte bli så många besök här ute under de allra mörkaste månaderna, och nu är vi snart där….

Höstvisa

Text: Tove Jansson

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.

/…../

Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Nelson vilar under sitt älskade plommonträd.

….och i mattes famn….
*
© Bilder och texter är mina om inget annat anges!
© Ilse-Marie Rautio
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1

Om Ilse-Marie

Älskar att fota - djur, natur, fåglar och macro. Fler intressen är politik, konst, film, litteratur o poesi. Friluftsliv och vår borderterrier Nelson. Visa alla inlägg av Ilse-Marie

8 responses to “Höstvisa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: