Sommaren går sakta mot höst 

Halvägs in i augusti – naturens färger förändras

Jättebalsaminens rosa blommor lyser i morgonsolen vid sjön – som en sista hälsning ifrån högsommaren

Ormbunkarna börjar få sina vackra höstfärger

Många fåglar ruggar – här en ung trädkrypare med massor av vitt ludd på bröstet!

Ungfåglar finns överallt…

Upptäcker ett par unga törnskator – de lever i det öppna hygget mellan sjön och golfbanan. De sitter gärna högst upp i en buske, eller på ett grässtrå och spanar. Ännu en ny art för mig!
Hanen har tydligare teckning, honan är blekare.

Så här står det om törnskatan i Sveriges Radios klipp om fågeln – intressant att lyssna på:

”Törnskatans latinska namn syftar på dess förmenta rovgirighet; Lanius betyder ”slaktare, bödel” och collurio kommer från ett grekiskt ord för rovfågel. Ett gammalt namn hos allmogen ger liknande associationer – den kallades nämligen ”niodödare” eftersom den ansågs döda nio byten innan den gav sig ro att äta upp det tionde.

Detta hänger samman med törnskatans sätt att hålla sitt ”skafferi” välfyllt. På taggar i buskar och snår spetsar den skalbaggar och andra byten. Det händer att till och med andra, obetydligt mindre, småfåglar blir törnskatans rov. Om det är ont om insekter kan den också ta en groda eller en sork. Den kraftiga, böjda näbben påminner också i viss mån om en rovfågels.

Någon ”skata” är den förvisso inte, det ordet syftar på att fågeln brukar sitta i toppen, ”skaten”, på en buske och spana.

Törnskatan har minskat i antal på senare tid i Sverige liksom i övriga Europa. Det hänger samman med att den är beroende av öppna, insektsrika områden som skogsbryn och beteshagar, sådana som det moderna jordbruket till stor del utplånat. En viss kompensation har törnskatan fått genom de stora hyggena där miljön är passande när björksly och ungskog börjar växa upp.

Det svenska beståndet beräknas till omkring 30 000 par.

Namnet ”collurio” kanske också har något med ”koloratur” att göra, och en god sångare är törnskatan, framför allt en god härmare av andra fåglars läten. Den sången hörs dock mest när fåglarna anlänt till Sverige från tropikerna, sent i maj, och då drunknar den lätt i den stora kören.

Boet placeras i en tät buske, gärna i en en och ruvningen sköts av honan som matas av hanen. Det är också honan som matar ungarna med det som hanen hämtar ur sitt ”skafferi”.

(Lanius collurio)

De röda bären lyser magiskt bland skogens ännu gröna bladverk… 

Kvällssolen får tistlar och blad att glöda

*
© Samtliga foton är mina!
© Ilse-Marie Rautio ©

Mer bilder på Instagram @ilsemarie1

Om Ilse-Marie

Älskar att fota - djur, natur, fåglar och macro. Fler intressen är politik, konst, film, litteratur o poesi. Friluftsliv och vår borderterrier Nelson. Visa alla inlägg av Ilse-Marie

6 responses to “Sommaren går sakta mot höst 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: