Frost

image

En trasig spegel
faller från
en gammal hylla,
sakta
blev anletsdragen mina.

En duktig
men känslig liten flicka,
ett innerligt, oroligt hjärta
fyllt av kärlek och musik.

En finurlig liten pojke
med glimten i ögat
och en alldeles egen
dyrköpt visdom.

Välbekanta främlingar
passerar genom evigheten.

Varför tror vi alltid
att vi känner varandra
när allt är ett mysterium
till och med för oss själva?

/Ilse-Marie/
Translation…..

A broken mirror
falling from an
old shelf,
slowly
those features
became mine.

An able
but sensitive little girl,
a fervently apprehensive heart
filled with love and music.

A clever little boy,
a twinkle in his eye
and his very own
hard earned visdom.

Familiar strangers
passing through eternity.

Why do we always believe
we know each other
when everything is a mystery
even to ourselves?

image

image

När solen stiger
över en iskall februarimorgon.
När det värmande ljuset
till slut återvänder.

När himmelen lyser milt pastellblå
över den rosafärgade horisonten.
När frosten glittrar på
vinterns sista vissnande nyponbuskar.

När glädjen försiktigt visar sig igen
likt en skimrande oväntad gåva,
förstår jag –
smärtan är som starkast
precis när det frusna tinar.

/Ilse-Marie/
Translation…..

When the sun rises on a
freezing February morning.
When the warm light
finally returns.

When the soft blue heaven
shines above the pink horizon.
When frost glitters on
winter’s last whithering rosehip.

When joy softly visits again
like a gleaming unexpected gift,
I realise –
pain is strongest
just as the frozen thaw.

image

image

image

Jag går stigen
mot sjön
i den gnistrande vintersolen.
Minnena faller likt snö
från en klarblå himmel,
oväntade, självklara,
mjuka, bländande.

Så mycket lycka
i bruset mellan drömmarna.
Leendena, skratten,
musiken och sångerna
som glömde
att smärtan ibland
kan vara outhärdlig.

Djupa fåror i vardagen,
lyckan som bor
i en blommande trädgård,
resorna till det undflyende,
och dagarna som försvann
innan de ens hann förstå
att de var livet.

/Ilse-Marie/
Translation……

I walk the path
to the lake
in the sparkling winter sun.
Memories fall like snow
from a clear blue sky,
unexpected, obvious,
soft, dazzling.

I feel the tickle of happiness
in the roar between dreams.
The smiles, the laughter,
the music and
the songs forgetting
that pain can sometimes
be unbearable.

Deep furrows in everyday life,
happiness that lives
in a blooming garden,
trips to the elusive,
and days disappearing
before they even
had time to realize
they were life.

image

image

image

image

*
Mer bilder på Instagram @ilsemarie1
*


One response to “Frost

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: